Möte 2026-05-19

Hälso- och sjukvårdsnämnden har i "Budget 2026 och ekonomisk plan 2027-2028" fått i uppdrag att utreda möjligheten att införa en regional haverikommission vid suicid. 

Suicid är ett allvarligt folkhälsoproblem som varje år leder till cirka 1200 dödsfall i Sverige. Förutom förlusten av människoliv orsakar suicid stort lidande för efterlevande och medför betydande samhällskostnader. Trots att det suicidpreventiva arbetet har stärkts över tid kvarstår stora utmaningar.

Utredningar efter suicid är i dag relativt ovanliga. Endast omkring tio procent av suicid som inträffar i Sverige utreds inom hälso- och sjukvården enligt lex Maria. Dessa utredningar sker främst inom psykiatrin och omfattar sällan flera verksamheter eller samhällsaktörer. Fokus ligger ofta på om befintliga rutiner har följts snarare än på ett bredare lärande. De erfarenheter som trots allt identifieras har dessutom begränsad spridning utanför den berörda verksamheten.

I statens utredning Livsviktigt lärande (2024) bedöms därför att det finns behov av ett bredare och mer samordnat lärande efter suicid, där fler aktörer på regional, kommunal och statlig nivå deltar. För att stärka det suicidpreventiva arbetet föreslås bland annat inrättandet av en nationell utredningsfunktion vid Folkhälsomyndigheten, förbättrade förutsättningar för lex Maria- och lex Sarah-utredningar samt en statlig satsning för att främja lokala suicidpreventiva analyser i samverkan.

Jan Lahenkorva (S) har väckt ett initiativärende med följande yrkande

• Att tillse att beroendevården stärks upp genom att personal omgående tillsätts på de mottagningar som idag saknar sjuksköterska och därmed kan hålla öppet för dem som behöver beroendevård på samtliga orter.

Kristina Sjöström (V), Jan Lahenkorva (S) och Joakim Westlund (C) har väckt ett initiativärende med följande yrkanden

• att hälso- och sjukvårdsnämnden ska få ta del av underlaget om en centraliserad beroendevård i Hälsingland,
• att hälso- och sjukvårdsnämnden ska ta ställning mot en centralisering av beroendevården i Hälsingland.  

Kristina Sjöström (V), Jan Lahenkorva (S) och Joakim Westlund (C) har väckt ett initiativärende med följande yrkanden

• I första hand yrkar vi att Region Gävleborg beviljar ekonomiskt stöd till Gävleborgs läns Afasiförening för att de ska kunna fortsätta genomföra verksamheten inom Mötesplats Afasi enligt gällande rutin/avtal. Se bilaga 1.
• I andra hand yrkar vi att Region Gävleborg övertar uppdraget som Mötesplats Afasi tillhandahållit samt att tills dess bevilja Gävleborgs läns Afasiförening ekonomiskt stöd enligt gällande rutin/avtal. Se bilaga 1. 

Jan Lahenkorva (S) har väckt ett initiativärende med följande yrkanden

• Att beslutet att RSMH nekas bidrag skjuts upp.
• Att förvaltningen får i uppdrag att under tiden göra en översyn av hur de förändrade bidragsreglerna påverkar föreningar som RSMHs möjligheter att hålla igång sin verksamhet.
• Att man återkommer med en reviderad version av bidragsreglerna omgående som säkerställer RSMHs och övriga berörda föreningars möjligheter att fortsätta bedriva sin verksamhet på det sätt de i dagsläget gör. 

Anteckning

Sammanträdet ajourneras mellan kl. 10.52 - 10.57.

Oscar Persson föredrar resultatrapporten per april år 2026 gällande exempelvis externa och interna intäkter respektive kostnader samt budgetavvikelser per verksamhetsområde. Månadens resultat visar en avvikelse på -138 mnkr. 

Oscar Persson ger en lägesrapport för åtgärder för ekonomi i balans gällande exempelvis utfasningen av inhyrd personal och minskning av administrativa tjänster. 

Martin Andersson informerar om att han slutar i höst, sommarplaneringen 2026 inom hälso- och sjukvården, resultatet av genomförd medarbetarenkät, ärendet i media gällande palliativ vård samt ger en återkoppling av det återremitterade ärendet om lokaler för ögonverksamheten på Hudiksvalls sjukhus.

Björn Ericsson och Tobias Westin föredrar en uppföljning av Läkemedelsverkets första delredovisning gällande uppdraget att öka kunskapen om användningen av ADHD-läkemedel. Andelen med ADHD-diagnos eller ADHD-läkemedel har ökat både hos män och kvinnor, i samtliga åldersgrupper, jämfört med för 15 år sedan.

Anna Boman Sörebö informerar om Patientnämnden gällande statistik 2026, analysrapport för personcentrerad vård samt modell för att värdera patientsäkerhet. 

Suicid är ett allvarligt folkhälsoproblem som varje år leder till cirka 1200 dödsfall i Sverige. Förutom förlusten av människoliv orsakar suicid stort lidande för efterlevande och medför betydande samhällskostnader. Det är många som påverkas när någon tar sitt liv. Förutom de närmast anhöriga har ett suicid ofta en stark och långsiktig påverkan på vänner och andra personer som stod nära den avlidne. Suicid kan leda till både försämrad psykisk och fysisk hälsa och ökad suicidrisk hos de närmaste efterlevande. Stöd till efterlevande är därför en viktig del av ett suicidpreventivt arbete.

Efterlevandestöd, eller Postvention – en del av det suicidpreventiva arbetet. I internationella sammanhang används ofta begreppet postvention. Postvention handlar om organiserad samhällelig beredskap för att hjälpa och stödja personer som har förlorat en närstående person genom suicid. I begreppet postvention ingår stöd på både kort och lång sikt, och det kan omfatta allt från information och rådgivning till psykoterapi, utifrån individuella behov. Postvention kan ses som en av tre delar i en modell för arbetet med att förebygga suicid:

• Suicidprevention eller suicidförebyggande arbete handlar om insatser för att förebygga och minska de faktorer i människors livsvillkor och levnadsvanor som kan leda till suicidalt beteende.

• Intervention handlar om insatser för att minska suicidala tankar och beteenden.

• Postvention handlar om insatser för de efterlevande efter suicid, både i den akuta fasen och över tid.

Postventionsinsatser kan i sin tur bli prevention genom att förebygga psykisk och fysisk ohälsa och suicid bland de efterlevande. För efterlevande som redan drabbats av psykisk ohälsa handlar det även om att underlätta återhämtning och minska risk för försämring. Behoven av stöd varierar mellan individer och över tid, varför postvention omfattar olika former av efterlevandestöd. I denna skrivelse samt i det lokala arbetet i Region Gävleborg används begreppet efterlevandestöd.

Under perioden 2010–2023 tog 752 personer sina liv i Gävleborg, vilket i genomsnitt motsvarar omkring ett suicid per vecka. Mot bakgrund av att det inte finns något systematiskt efterlevandestöd, går det inte att säga hur många som är efterlevande, vilka, eller hur stor andel av dessa som erhållit stöd.

Idag finns inget samlat arbetssätt för att säkerställa ett tillgängligt och kvalificerat efterlevandestöd till efterlevande efter suicid i Gävleborg. I många fall överlämnas till de efterlevande själva att söka stöd och de aktörer dessa söker sig till uttrycker ofta en oro för bristande kompetens inom området alternativt att det går utanför ordinarie uppdrag. De efterlevande å sin sida beskriver att de mitt i krisen hänvisas mellan huvudmän och aktörer samt att de inte sällan upplever att de avfärdas med förenklade tips och råd.

Ett efterlevandestöd behöver utgå från de efterlevande och deras behov. Om eller var den avlidne haft vårdkontakter ska inte påverka erbjudandet om efterlevandestöd. Efterlevandestödet är långsiktigt, kunskapsbaserat och bör innehålla kvalitetssäkrade insatser från olika huvudmän.

Mot ovan beskrivna bakgrund finns ett behov att införa och följa upp en tydlig struktur som säkerställer ett uppsökande, strukturerat och kvalitetssäkrat efterlevandestöd.

Anteckning

Sammanträdet ajourneras mellan kl. 14.28 - 14.40.

Jonas Vargmyr informerar om uppdraget att utreda hur den palliativa vården i Region Gävleborg kan förbättras.

Analysen visar att det finns betydande brister i den palliativa vårdens struktur. Tillgången till specialiserad vård är begränsad och ojämnt fördelad, både geografiskt och mellan patientgrupper. Samverkan mellan region och kommuner är otydlig och delvis personberoende, samtidigt som tillgång till palliativ kompetens dygnet runt saknas.

Underlagen pekar tydligt på att de största utmaningarna är systemövergripande, och omfattar tillgänglighet, kompetens, samverkan, kontinuitet samt förmågan att identifiera palliativa behov i tid. Hospice, enligt nationell definition, är en specialiserad vårdform för patienter i livets absoluta slutskede. Denna grupp utgör en mindre del av alla palliativa patienter, medan majoriteten av vårdbehoven finns i hemmet, särskilda boenden, primärvård och slutenvård. Den faktiska användningen av hospicevård från Region Gävleborg är idag mycket begränsad. Erfarenheter från andra regioner visar att hospice främst fungerar som ett komplement till en välutvecklad palliativ vårdstruktur. Samtidigt är det en resurskrävande och geografiskt begränsad vårdform som inte löser de grundläggande strukturella bristerna.

Den samlade bedömningen är att Region Gävleborg i första hand bör prioritera att utveckla den palliativa vården i hela systemet. Detta innefattar utbyggd specialiserad vård, utveckling av avancerad vård i hemmet, stärkt samverkan samt förbättrad tillgång till kompetens och kontinuitet. Hospice kan på sikt utgöra ett komplement, exempelvis genom externa eller idéburna aktörer, men förutsätter att den grundläggande vårdstrukturen är tillräckligt utvecklad.

Sammanfattningsvis bedöms det mest effektiva vara att låta hospiceidéens värden – värdighet, trygghet och helhetssyn – genomsyra hela vårdsystemet, så att fler patienter får tillgång till god palliativ vård oavsett diagnos, bostadsort eller vårdform

Viktor Leander ger en övergripande tillgänglighetsrapport gällande exempelvis telefon, chat, operation, ambulans, habilitering och barn- och ungdomspsykiatri samt vårdgarantipatienter.

Viktor Leander föredrar en uppföljning gällande beslut i HSN §184 2025-12-10.